Vanda utredde stödet för lärande inom undervisning och fostran

Vårdnadshavarna till lågstadieelever i Vanda upplever att behoven hos de barn som behövt stöd beaktas i god utsträckning. För högstadieelevers del uppfattar både lärarna och vårdnadshavarna att det är svårare att svara på behovet av stöd. Ju äldre elever och studerande det gäller, desto svårare är det att svara på utmaningarna inom stödet för lärande. Vårdnadshavarna ansåg att man inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen använder mångsidiga verksamhetsformer för att stödja barnen. Resultaten framgår av den undersökning som Vanda stad beställt av Centret för utbildningsevaluering vid Helsingfors universitet.

Den grundläggande utbildningen

Specialklasslärarna och speciallärarna inom den klasslösa deltidsspecialundervisningen hade vid sidan av rektorerna den mest positiva uppfattningen om hur stödarrangemangen i skolorna fungerade. En del av klasslärarna bedömde att vissa elever med behov av stöd inte nödvändigtvis får tillräckligt stöd. Till en del beror det bristande stödet enligt lärarnas uppfattning också på att eleven eller vårdnadshavaren inte velat ha stöd.

Över hälften av alla respondenter som ingick i undervisningspersonalen (58 %) ansåg att stödet till eleverna fungerade bra eller mycket bra samt att det var tillräckligt, medan var sjätte respondent (17 %) ansåg att stödet fungerade dåligt och var otillräckligt. Ämneslärarna förhöll sig mest kritiskt till hur stödet fungerade samt stödets omfattning. Vid enhetsskolornas högstadier ansåg man oftare att stödet var tillräckligt jämfört med övriga högstadier.

— Bland ungdomar i årskurs 7–9 inom den grundläggande utbildningen samt inom yrkesutbildningen var inlärningsstoffet svårare jämfört med undervisningens innehåll på lågstadiet. De utmaningar puberteten och utvecklingen mot vuxenlivet innebär påverkar studierna och skolgången. Detta märks också i behovet av stöd, säger Ilkka Kalo, direktör för den grundläggande utbildningen.

Över 60 procent av klass- och ämneslärarna upplever att elever som får stöd ofta belastar deras arbete. Många ämnes- och klasslärare upplever att de bara ibland har möjlighet att stödja en elev som har behov av stöd. Största delen anser att tidsbristen utgör ett problem.

— Även om stödet inom smågrupperna upplevs som tillräckligt ligger utmaningen i att beakta elevernas olika behov och att stödet är tillräckligt för alla dem som har behov av det. Av den anledningen tror vi att den pedagogiskt rätta vägen är att satsa på allmänt eller intensifierat stöd. Vi måste då genom utbildning förbättra kompetensen hos klass- och ämneslärare inom allmänundervisningen samt sörja för att stödresurserna är tillräckliga, säger Ilkka Kalo.

De Vandarektorer som svarat på enkäten ansåg i regel att situationen med avseende på stöd för lärande och skolgång i deras skola var bättre jämfört med åsikterna bland rektorer på riksnivå.

Småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen

De anställda vid daghemmen i Vanda som besvarat enkäten ansåg att de huvudsakligen klarade av att stödja barnen i god utsträckning. De klarar av att beakta barnen individuellt och stödja barn som har behov av det. — I Vanda har de anställda alltså en rätt positiv uppfattning om sig själva som arbetstagare, säger Sole Askola-Vehviläinen, chef för småbarnspedagogiken.

Största delen av de anställda bedömde dock att det kunde finnas fler barnskötare, speciallärare i småbarnspedagogik samt konstpedagoger inom stödet för utveckling och lärande med tanke på behovet. Närmare hälften av de anställda ansåg att det inte fanns tillräckligt med speciallärare i småbarnspedagogik i daghemmen. Över 50 procent av de anställda inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen uppskattade att det i deras grupper fanns 1–2 barn som inte omfattades av stödet för utveckling och lärande även om de borde.

Sole Askola-Vehviläinen anser att undersökningsresultaten enligt vilka det behövs mer stöd för barnen i daghemmens vardag ur ett utvecklingsperspektiv har stor betydelse. För att fungera mer effektivt bör stödarrangemangen granskas som en helhet med barnet och familjen som utgångspunkt, och i ett perspektiv som är vidare än enbart de stödarrangemang som numera erbjuds av småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen. Som ett första steg måste alla barn som är i behov av stöd även omfattas av stödet.

Enligt personalenkäten var drygt en tredjedel av de anställda tveksamma till huruvida den arbetsmängd som används till att göra upp pedagogiska planer och övriga dokument kan anses vara effektiv med beaktande av den egentliga nyttan inom stödet för utveckling och lärande. — Det här är ett annat centralt utvecklingsobjekt inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen, och vi kommer inom de allra närmaste åren att få digitala lösningar som sparar arbetstid, säger Sole Askola-Vehviläinen.

Av vårdnadshavarna till barn inom småbarnspedagogiken bedömde 65 procent att antalet vuxna i det egna barnets grupp var lagom, medan motsvarande tal inom förskoleundervisningen var 80 procent. Visserligen ansåg man att personalomsättningen är till skada för barnets utveckling och lärande.

Över 80 procent av vårdnadshavarna till de barn som berörs av stödet upplever att mångsidiga arbetssätt används för att stödja deras barn. Enligt respondenterna hade också barnens behov i regel beaktats vid gruppindelningen. Närmare 40 procent av vårdnadshavarna upplevde att det inte finns tillräckligt med information att tillgå om eventuella stödåtgärder. Enligt Sole Askola-Vehviläinen är uttryckligen informationen om stödåtgärder ett centralt utvecklingsobjekt inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen.

På basis av de flesta vårdnadshavares svar kunde man utläsa att samarbetsandan mellan daghemmen och vårdnadshavarna var god. För de vårdnadshavare vars barn omfattades av stödet framstod stödarrangemangen i regel som väl organiserade. Detta tyder på att vårdnadshavarna i Vanda har förtroende för småbarnpedagogiken och stödarrangemangen.

Varia

Yrkesinstitutet Varias anställda bedömer att stödet för omkring 29 procent av studerandena fungerar mycket väl och är tillräckligt, medan det för 28 procent fungerar dåligt och är otillräckligt.

Över hälften av de anställda vid Varia som besvarat enkäten ansåg att deras undervisningsgrupper var för stora för att de de facto skulle ha möjlighet att stödja studerande med behov av stöd, också med avseende på kunskaperna i finska i de undervisningsgrupper som har finska som andraspråk. Vårdnadshavarna och studerandena ansåg dock att gruppstorlekarna i regel var lämpliga både inom de yrkesinriktade studierna och inom de gemensamma studiehelheterna. Lite under hälften (40 procent) av de studerande vid Varia som svarat på enkäten var i behov av mer kontinuerlig handledning i sina studier.

Syftet med enkäten var att utreda hur stödet enligt den nationella trestegsmodellen som infördes år 2010 samt det särskilda stödet fungerar i Vanda. Efter det att universitetet presenterat undersökningens resultat och slutsatser sammanställer Vanda stad på basis av dessa stadens rekommendationer till utvecklingsåtgärder för de enskilda läroanstalterna och småbarnspedagogiska enheterna. Utgående från rekommendationerna utarbetar staden ett åtgärdsprogram.

Sammanlagt närmare 11 000 elever (åk 5–9) eller studerande (Varia), vårdnadshavare till eleverna/studerandena, samt anställda inom undervisning och fostran i Vanda besvarade enkäten i slutet av år 2018. Undersökningen genomfördes av Centret för utbildningsevaluering vid Helsingfors universitet. Motsvarande undersökningar har även gjorts under tidigare år men direkta jämförelser mellan undersökningsresultaten kan inte dras.

Läs också: Vanda stads meddelande "Staden utreder erfarenheter av stödet inom undervisningen och fostran"

Publicerat: 16.4.2019 
(redigerad: )

Nyheter